december 2018

alltså VEM är det som kikar in här ibland?? får mejl om aktivitet och jag tycker det är så knasigt. är det robotar? vem är ni! superfina i vilket fall med tanke på en extrem frånvaro från min sida. finns ju inget ömsesidigt i denna relation. eller är det någon jag känner? har för mig att jag nämnt denna blogg för någon i mina dar. 
 
iaf. 
det kliar i fingrarna igen. och jag var lite sådär äee ska man logga in på sin gamla blogg och bli en superstar? nä. men jag tänkte att jag kanske kunde börja skriva igen, och kanske fota lite. med mobilen typ. för min skull. aja 

sommarlistan:

- Dansa på alla klubbar som finns i Malmö (jag hänger alldeles för mycket på kb)
- Lära mig alla världens länder och var de ligger (för sån kunskap är sjukt cool att inneha)
- Prova på meditation (tror det kan vara bra)
- Hitta nummer tjugo (det var för länge sen nu, plus att jag vill ha ett jämnt nummer)
- Lära mig att rappa Eminems "Lose Yourself" (enbart för att det hade varit coolt för min egen skull. skulle aldrig få för mig att rappa den offentligt)

undantagstillstånd

Ibland vill man mest säga hej och så. Märkas i någon annans vardag, göra sig påmind och vinka lite. "Glöm inte mig", på ett ungefär. Man kanske tänker, att ens hela existens beror på att folk kommer ihåg en? På sätt och vis är det nog lite så. Det finns ju den där eviga frågan: om ett träd faller i skogen med ingen i närheten, hörs det då? Kanske är det så med livet också, att om man lever utan att någon ser det, lever man verkligen då?
 
Så för säkerhetens skull, för att bevara sin existens, sprutar man på sig en parfym som doftar ros (för det är ju tilltalande) och så svischar man förbi ICA och ler åt personen i kassan. "Ser du, idag luktar jag ros och köpte lite kyckling och potatissallad. Jag lever." Och så ger man kassören pengarna och så har man gjort det för den dagen. Ännu en dag avprickad av synlighet och levnad.
 
Ibland skriver man hej på facebook bara för att skriva hej och inte för att man verkligen vill prata med personen i fråga. Det blir jobbigt när de svarar och frågar om ens liv. Det var bara ett glöm-inte-bort-mig-hej. Man vill ju bara att de ska veta att man lever, men inte hur man lever.
 
Och så fortgår det så det stockas i bröstet och andan fastnar halvvägs. 

i'm an easy ride

Jag ser ständigt trött ut och min frisör färgade mitt hår rött istället för blont. Eller "kola" som hon sa. Hälsade på farmor i Bremen och det var tjugosju grader på balkongen.
Det är tryck över bröstet och glömda tankar dagligen. 
 

knottrigt

Jag har inte tid att känna något så jag tror att jag kommer implodera snart. Jag glömmer bort vad jag har gjort om dagarna och tror aldrig att jag kommer minnas igen. Det är ändå inget viktigt. 
 
Tjocka tröjor. Det är allt jag vill ha i aprilmånads snö. Skakar in i benen med knottrig hud 24/7.
 
Har varit borta och mådde bra och växte och förstod att en inte kan vara bra på allt och att många andra är bättre på mycket annat.
 
Är rädd för människor men jag vill ha människor. Jag vill att människor ska vilja ha mig, men jag vill inte att de ska se mig. Jag är rädd att deras beröring ska förminska mig, genera mig. Nej. Jag är rädd att jag ska genera mig, att jag ska vara för uppriktig och finnas där. Finnas hel och hållen framför ögonen på den andre, alla födelsemärken och alla världens ansiktsuttryck. Jag är rädd för att inte vilja bli havd. 
 
Glider mestadels omkring i soffor och på bussar. Världen har blivit vardagsliten. 
 

aprilhimlen snöar ner

Uppdatering april
 
Jag blir irriterad på alla och högskolan stressar. Jag saknar frihet och ställen där jag kunde begrava tårna i sanden utan att någon påpekade att jag kommer dö. Ställen där allt känns möjligt. Här dör drömmar.
På lördag är det valborgsmässoafton och i sann studentanda ska jag supa bort mina bekymmer för en dag och drunkna bland filtar och vänners omfamningar. Och kanske en och annan kyss.

precis så

Jag vill lämna och barrikadera. 

mad

Att inte vilja lägga sig och inte kunna säga nej.

truly

Bild från min pinterest
 

It turns out procrastination is not typically a function of laziness, apathy or work ethic as it is often regarded to be. It’s a neurotic self-defense behavior that develops to protect a person’s sense of self-worth.

You see, procrastinators tend to be people who have, for whatever reason, developed to perceive an unusually strong association between their performance and their value as a person. This makes failure or criticism disproportionately painful, which leads naturally to hesitancy when it comes to the prospect of doing anything that reflects their ability — which is pretty much everything.

 

But in real life, you can’t avoid doing things. We have to earn a living, do our taxes, have difficult conversations sometimes. Human life requires confronting uncertainty and risk, so pressure mounts. Procrastination gives a person a temporary hit of relief from this pressure of “having to do” things, which is a self-rewarding behavior. So it continues and becomes the normal way to respond to these pressures.

 

Particularly prone to serious procrastination problems are children who grew up with unusually high expectations placed on them. Their older siblings may have been high achievers, leaving big shoes to fill, or their parents may have had neurotic and inhuman expectations of their own, or else they exhibited exceptional talents early on, and thereafter “average” performances were met with concern and suspicion from parents and teachers.

 

"
  David Cain, “Procrastination Is Not Laziness” 

lush life

Jag gör listor, oändliga som känns omöjliga att beta av. Tänker att en dag kan jag sudda ut allt, bort bort bort. Det känns långt kvar. Ringde mormor. Hon undrade varför jag ringde. "För att jag tänkte på dig" svarade jag. Solen sken in genom bussfönstret och så sa hon att vi fick stanna hur länge vi ville på långfredagen. Jag misstänker att jag har en slags stress-dyslexi. Lisa myntade det uttrycket (såvida det inte är en grej?). Ord försvinner ur mina texter och jag har svårt att formulera mig. Att våren är här vet jag inte vad jag ska tycka om. Det är så kravfyllt. Men jag ska sluta dricka kaffe i alla fall. Det gör så att jag måste gå på toa alldeles för ofta.

mars

Det var minusgrader när jag vaknade, men sol. Klockan tickar på väggen.

det finns vackert i varje tid

"Ge mig drömmar att leva, eller gift att dö."
- Gunnar Ekelöf
 
 
gunnar ekelöf föddes 15 september 1907 i stockholm och dog 16 mars 1968 i sigtuna. hans genombrott var med diktsamlingen färjesång 1941, ett av den svenska litteraturens främsta verk. 
 
 
 
bodil malmsten föddes 19 augusti 1944 och dog den 5 februari detta år. hon beskrev ofta livet i fritt associerande språng mellan de stora frågorna och den individuella erfarenheten, och skrev på rim vid en tid då detta ansågs tämligen omodernt. rimmen kan ibland vara tämligen hejdlösa som när hon rimmade parallelliskt på parabolantenniskt.

‘I said we could have everything.’

‘No, we can’t.’

‘We can have the whole world.’

‘No, we can’t.’

‘We can go everywhere.’

‘No, we can’t. It isn’t ours any more.’

‘It’s ours.’

‘No, it isn’t. And once they take it away, you never get it back.’

- hills like white elephants

 

ernest hemingway föddes den 21 juli 1899 illinois och begick självmord i idaho 1961. journalist, nobelpristagare och författare.

 

 

"dead poets society" 1989. en berättelse om en engelsklärare som inspirerar sina elever genom poetri.

 

 

"the picture of dorian gray" av oscar wilde 1890. 
 
 
martina haag "det är något som inte stämmer". om uppbrott och förändring, när allt gör ont.
 
Fakta hämtat från wikipedia.se

idag är en sån dag

Det är typ så här:
 
Men jag ska försöka att anamma det här: 
 
Ska därmed lista fem bra saker
1. Jag har äntligen börjat på ett eget, kreativt projekt som jag inte har tröttnat på (ännu).
2. Beställde en viollila bikini från H&M som jag verkligen, verkligen (heh) behövde.
3. På fredag ska jag dansa med glitter i blodet och glömma denna vecka.
4. JAG TRIVS PÅ JOBBET! Första gången någonsin. 
5. Äntligen längtar jag efter att läsa igen. På senaste har jag liksom funnit guldkorn som jag knappt kan lägga ifrån mig. 
 
och skriva ner världens godaste recept på morotssoppa 
5-6 potatisar
1 liten gul lök
3 morötter
7 dl grönsaks-eller hönsbuljong
2 dl mellangrädde
Salt och peppar Skala och skär potatis, lök och morötter i mindre tärningar, lägg ner i en kastrull och tillsätt resten av ingredienserna. Koka upp och låt koka i ca 15 minuter. Mixa soppan slät. Smaka av med salt och peppar. Gott bröd, ev creme fraiche till.
 
och lägga in två bilder på vackra män

Laura Matuszczyk

Nu ska jag skriva en reflektion och dricka lite kaffe.

jag är så van vid att vilja ha men inte få.

Hej. Denna lördagsmorgon vaknade jag tidigare än åtta och allt jag kan tänka på är att jag vill skriva till honom att jag vill vara med honom. 

livsbeskrivelser

Hittade det här på Humans of New York:
 
“I think I felt entitled to success because I’m smart and I’m good at stuff and I work hard. Maybe ‘entitled’ isn’t the right word, but I just thought things would happen for me. I went to a private school in DC—the same place that Obama’s kids go. Then I studied film at Columbia. But not much has happened for me since. I guess the main thing that I lack is single-mindedness. I’m too scattered and complacent. I have a hard time finishing things. I paid to go on a screenwriting retreat recently. It was a bunch of New Yorkers at an old monastery in the middle of Italy. It was a magical, quiet place, and we didn’t talk until noon, and I managed to finish about 60 pages of a screenplay. I left feeling very motivated. But when I got back to New York, I lost focus again. Recently I had my ten-year reunion at Columbia, and that was pretty traumatic. Some of the kids from my film program had become famous. Everyone seemed to have a good job. I used to pride myself on not being focused on money. Now I’m thinking that would have been preferable to not having focus at all.”
 
Länk

gymnopédie

Januari
Jag önskar att mitt nyår hade varit bättre. Stod inträngd bland tusen andra på en klubb i Berlin när klockan slog tolv och innan dess hade min artonårs-kärlek insisterat på att prata igenom vad som hände mellan oss samtidigt som jag halsat en flaska champagne. Curry-wursten klockan fem väger upp det hela en aning dock.
     Jag är tillbaka i skolan. På utbildningen som ger mig lite livskris (har jag valt rätt väg i livet???? ni vet det vanliga). Det återstår väl att se vad det blir av resten av året.

wes anderson

Jag betvivlar dock denna dröm.

31a december

Mål eller löften eller vad man/en (har inte bestämt mig för vad jag tycker av användandet av en istället för man) nu vill kalla det inför 2016
 
1. bli bra på att:
* skriva forskningsrapporter
* somna när jag borde somna
 
2. Fotografera mera. (Alltid samma löfte och alltid lika ångestfyllt. Jag tycker ju om att fotografera??? är nog prestationsångesten som spökar)
 
3. Göra mer kreativa grejer. Så som att fotografera (se ovan) men även typ måla och sitta och vara kreativ i creative cloud så som många av mina klassisar. De skapar prestationsångest om någon.
 
4. Läsa mycket mer. (Jag har massa böcker på lager, men sen när en är tråkig så slutar jag läsa för jag har sån grej att jag inte kan strunta i en bok även om jag tycker den är dålig, så då bara ligger den där och dammar och jag börjar ju inte på en ny heller av föregående nämnda princip)
 
5. Inte tänka på pinsamma händelser som inträffade för länge, länge sen. Ni förstår varför; hindrar en från att leva.
 
6. Bli bättre på att laga mat. Just nu är det fortfarande mamma som lagar, men jag vet att när jag flyttar kommer det mest bli pasta och ketchup. Inget alls fel på det egentligen, jag hade varit lycklig, men ej näringsrikt. 
 
7. Resa någonstans. (Brukar bli av. Vet inte vart än. Kan inte bestämma mig för om jag ska planera långt i förväg eller vara spontan... båda brukar sluta i besvikelse av något slag. Enda jag vet långt i förväg som absolut inte kommer bli en besvikelse är Coldplay den 6:e juli i parken, herremingud vilken jävla gåshud jag kommer ha)
 
8. Sluta jämföra mig med andra och 9. sluta titta så mycket på tv. Tyvärr så gillar jag ju verkligen dokusåpor... (kan någon förklara detta fenomen?) åh, ska börja titta på fler dokumentärer och bli mer allmänbildad istället!!
 
10. Promenera mer och 11. skriva mer i dagboken. 
 
12. Jag sätter alltid upp "skriva" som ett stort och eget mål, men det händer faktiskt aldrig. Alltså inte historier eller så. Skrev en dikt förra året, det var det.
 
13. Sluta vara så likgiltig. Om det går att sluta med det sådär.
 
14. Flytta också. Om det går också. Har varit svårt hittills, ingen verkar vilja hyra ut till en exemplarisk person (jag). Tror nog att jag hade åkt hem med bussen till mamma och pappa 24/7 ändå, så borde nog ta tag i det då. Tänk så blir jag 35 och bor kvar hemma. 
 
15. Motionera mera hehe. är ganska så duktig på denna fronten vill jag ändå påstå, men som när det regnar bestämmer jag mig för att inte dra ut och springa. Eller på morgonen när jag vaknar och bestämde kvällen innan att jag ska upp och ut. Får bli ändring på det, mår ju så sablans bra av att springa 16. Vågar jag skriva springa en halvmara? Tror inte det. Fast alltså, till hösten kanske... det får stå här i alla fall
 
16. Sluta skjuta upp saker. 

den 26e december

Hej igen, länge sedan jag var här. Har inte mycket att berätta. Har jullov. Går mest runt i Harry Potter pyjamasen medan det regnar och inte snöar. Försöker skriva en forskningsöversikt också men det går sådär. Igår smsade jag i alla fall Lisa och frågade om hon ville komma över på frukost hos mig idag, och det ville hon. Jag åt gröt och hon avokadomackor. Vi har varit borta från varandra i år, i olika länder och skickat enstaka meddelanden och frågat hur det är. Men det är precis likadant nu i alla fall. Det är fint.

Tidigare inlägg
RSS 2.0