katowice
Mina föregående dagar har varit fina. Tog flyget ner till min bästa vän som jag inte har träffat på över ett år. Det var en kompott av sockervaddstäcken, lappfält, dans på polska klubbar, Harry Potter, cinnabuns och en matförgiftning (mindre kul). Tänka sig att trots att allt har förändrats, så var det precis likadant ändå.
på himlavalvet
Häromnatten kysste jag honom. Han som jag för länge sedan ville vara ett stjärnfall för - det är ju stjärnfall man önskar på.
Jag hade virat in mig i bäddsoffans lakan och han låg där bredvid mig och andades ut rom. Jag hade fortfarande nattens bravader under ögonlocken och glitter i blodet. För länge sedan hade jag glömt bort hans beröring och hur han såg på mig, men nu gosade han in näsan invid min nacke och lade armen över höftens dal.
I ett halvår var varenda rörelse för, åt och av honom. Jag var arton och lät hjärtat blottas för första gången utan att veta hur det var att falla nerför ett djupt stup utan botten. Jag sprang med vinden i håret och tog utan tvekan två bussar hem till honom när luften doftade kalla höstlöv och våt asfalt. Jag älskade att krypa upp i hans famn och höra honom säga hur fin jag var, och jag älskade när han kittlade mig och det förvandlades till pussar på magen. På sommaren brukade han fråga mig om mina hemligheter när vi låg skavfötters i hans säng och smekte varandras ben. Morgonsolen bländade oss i ögonen och vi åt godis till frukost. Jag längtade efter att höra honom säga att han behövde mig, att jag var den. Men han gav mig aldrig en plats i den där sängen egentligen, för sedan började skolan igen och han gav den till en annan.
"Jag vill ha en godnattkyss" sa han ut i mörkret bredvid mig där i bäddsoffan. Om det varit tre år sedan hade jag exploderat som ett fyrverkeri.
"Vill du verkligen det?" frågade jag.
"Ja."
Så jag vände mig om och kysste honom så som jag kysste honom för tre år sedan i hans säng på nätter och morgnar. Men nu var vi i en bäddsoffa i en ny lägenhet klockan fem på morgonen och jag var inte arton längre och jag kände ingenting.
1
och jag vet att du ibland håller andan
som för att se
om jag eller syrebristen dödar dig först
men jag vet att det är okej
för du säger ju att du inte vill leva
längre än till tretti
en död onsdag
Gick till jobb trots halsont. Sätter upp håret för ovanlighetens skull. Dricker kaffe, läser "Den store Gatsby", snackar med Lennart i affären bredvid, hänger på Pinterest, smsar med B och L, äter gårdagens rester bestående av stuvade makaroner och falukorv men även gummibjörnar och knäckebröd med ost - får ångest, säljer lite ibland, har tre lager tröjor på mig för det är så jädrans kallt och så vidare. Drömmer om att ligga i sängen, äta glass och titta på Paradise Hotel.
Det är min onsdag det.
I don’t know where and I don’t know when
"Jag kan inte sluta tänka på oss" skriver han när det är sen morgon hos mig och natt hos honom.
Vi var egentligen för mycket kropp i min lilla våningssäng, men tvunget skulle vi ligga där varje dag ändå. Vi var ju kära, sköra chansningar, han och jag. Det var en sådan kärlek med bäst-före datum egentligen. Trots det pirrar det alltid i mig när jag tänker på hur han strök med fingrarna över min hud som var ljusare än hans, hans nackkyssar och när han sa att han älskade mina blå ögon. Han kom med en ljummen höst och vi bodde i den där sängen, under mina lakan. Där pussades och kittlades vi, tittade på Disney-filmer och åt kinamat.
Jag grät varje dag i två månader innan jag skulle med flyget - räknade ner varje kyss och leende. Visste ju att det där skulle ta slut, visste att en halv värld och 36 timmar skulle ligga emellan oss och att jag förmodligen aldrig mer skulle få se honom.
Ibland låg vi bara i mörker och kände varandras hjärtslag, som för att memorera dem och gömma oss för tiden.
bra saker
Och så blev det november.
Sedan sist har jag provat på sushi för första gången, lunchat med en gammal klasskompis, klätt ut mig till livet och delat ut citroner, fikat med mormor, kört runt i Limhamn för att plocka upp en för full sjuttonåring klockan tre på natten, jobbat, druckit för många koppar kaffe, tittat på Downton Abbey, ätit alldeles för mycket lasagne och spelat beerpong fast med whisky. Så jag är glad att det är måndag så jag kan vila upp.
Och här kommer en lista med lite bra grejer i vardagen:
Och här kommer en lista med lite bra grejer i vardagen:
♥ Coldplays låt "Ink". Jag kan inte få nog alltså. Hela deras album "Ghost Stories" är så fint att man blir alldeles rosig.
♥ Att komma ihåg gamla kärlekar och inse att det faktiskt går att komma över någon fast att man aldrig skulle kunna tro det i det ögonblick när de rycker ur hjärtat på en, stampar på det, strör lite glassplitter över det, kastar det från en bro ner i vrålande vatten och sen skjuter det med en revolver. Men det går!
♥ Navid Modiri. Alltså han är ett geni. Så vettig, kreativ, äkta osv osv. Allt han säger, skriver, gör - det är magi!
♥ Att det snart är dags att baka lussebullar och pepparkakor. Eller ja, om typ en månad.
♥ Kaffe. Det är en bra grej det. Fast ganska så äckligt i och för sig.
♥ Människor som står ut med en när man är som svårast. Som säger att man är guld för att man är så levande. Ungefär det lever jag på i trehundra år.
