hundratusenmiljoner

Jag gör listor, oändliga som känns omöjliga att beta av. Tänker att en dag kan jag sudda ut allt, bort bort bort. Det känns långt kvar. Ringde mormor. Hon undrade varför jag ringde. "För att jag tänkte på dig" svarade jag. Solen sken in genom bussfönstret och så sa hon att vi fick stanna hur länge vi ville på långfredagen. Jag misstänker att jag har en slags stress-dyslexi. Lisa myntade det uttrycket (såvida det inte är en grej?). Ord försvinner ur mina texter och jag har svårt att formulera mig. Att våren är här vet jag inte vad jag ska tycka om. Det är så kravfyllt. Men jag ska sluta dricka kaffe i alla fall. Det gör så att jag måste gå på toa alldeles för ofta.