hundratusenmiljoner

Jag var svettig där jag låg i behå och byxor i en våningssäng i ett hostel utanför Barcelonas kärna. Där var ingen ac i rummet och hans hjärta bultade så nära mig. Jag brydde mig inte om personen som snarkade eller människorna som sa åt personen i fråga att vara tyst; inte när hans andetag kittlade min axel.

     "I kind of don't wanna leave" sa jag.

     "Let me stop you then" viskade han och drog mig närmare intill sig.